Tack för tomaterna!

Fredagkväll efter en arbetstung vecka. Trött i huvudet, känner mig lite tom och socialt otillgänglig.

Jag har ett underbart jobb, träffar massor av trevliga människor och mitt arbete går i stora drag ut på att hjälpa folk att uppfylla en dröm. Kan det vara mer positivt än så? Men det är också så att mitt liv är fyllt av möten där det krävs närvaro, uppmärksamhet, att förhålla sig öppen och snabbt knyta an. Att till lika delar dela med mig av mig själv som att ta in andra människor. Fantastiskt och jag vill inget hellre! Men efter en intensiv period med många människor och möten, kan det krävas en liten rekreation. Tystnad, stillhet och så få tankar som möjligt.

Vet ni vad jag gör då? Jo, jag lagar mat. Mat är ett fundament, något som krävs för vår överlevnad. Ett maslowsk behov som står långt under självförverkligande. Något som gör att din kropp kan fungera, att du kan röra på dig och uträtta storverk. Själva grunden till den överbyggnad som handlar om att förverkliga drömmar.

Vi är i mångt och mycket alienerade från vår föda. Vi stoppar i oss vad andra har tillrett med hjälp av tämligen ospecificerade råvaror och tillsatser. Vi har slutat förstå hur ost kommer till, hur en gris plötsligt blev en delikat parmaskinka, varför ketchup är röd.

Vi lever ett liv där vi flänger runt och arbetar för att hämta hem papperslappar som symboliskt representerar en råvaru- och arbetskostnad. Denna symbolik ger oss möjlighet att erhålla färdigkonfektionerade produkter som andra människor tillverkat i sin iver att i sin tur hämta hem papperslappar som symboliskt representerar en råvaru- och arbetskostnad för de varor som de traktar efter och/eller behöver.

Så går det runt, runt, runt. Alla arbetar vi i samma abstrakta, monetära system för att tillgodose såväl våra absolut basala behov som våra mer överordnade behov av självförverkligande. Och det innebär att vi i detta konstruerade system lägger ner en arbetsinsats för att tillgodose vår överlevnad som mest troligt är densamma som vad som skulle krävas för att mer direkt och konkret garantera vår egen överlevnad. Genom detta har vi blivit alienerade från vår näringstillförsel och därmed från vår överlevnad.

Så, det är vad jag gör när jag behöver komma tillbaka till livet i sin mer grundläggande och direkta form. Jag lagar mat. Och då menar jag matlagning från grunden (mja, så långt det är rimligt genomförbart). Jag använder hempressad olivolja, äter mina hemvärpta ägg, gör min egen yoghurt, kokar min egen ketchup, äter egenodlade grönsaker… Livsmedelsindustrins hopkokta, E-stinna produkter är tämligen bannlysta i mitt hem. Det får mig att känna mig närvarande. Såväl hantverket som kontrollen över min egen näringstillförsel plockar ner mig till vad som är livets grundstenar.

Så varför ”Tack för tomaterna?”. Jo i veckan var jag i Ragusa och träffade fantastiska Johanna Siljehagen (läs hennes blogg här). Johanna hade varit ute hos en av sina odlare och fått med sig en låda snygga, ekologiska småtomater som hon gav mig.

Detta är vad jag gjort ikväll för att samla tillbaka min själ till jord och basala behov – de fastare tomaterna har jag syltat, för att äta som tillbehör t ex till kött. Av de mer mosiga har jag gjort en märkligt god taco-sås. Tomatskalen äter hönsen och i gengäld får jag då fina ägg. Lådan tomaterna låg i använde jag till att göra eld i kaminen. Komplett resursutnyttjande.

Tack Johanna för att ha givit mig återhämtning, sinnesfrid samt bra och jättegod näringstillförsel!